Anders Edquist - rapport från Åland - resan kan börja !
Klockan var tio över sju Erik har precis lufsat ner till Sveavägen. Då
kommer det alla väntat på - den första snedträffen - bollen far ut på
Sveavägen. Resan kan börja.
Något försenade anländer jag Pierre, Janne och Erik till terminalen. Då
visar det sig att juniorbilen fått problem. Orutinerat ! I ögonvrån ser jag
Pierre, jag ser rädslan i hans ögon under bråkdelen av en sekund hinner
han tänka att detta som inte skett under 21 år får bara inte ske. Vilken
skandal det skulle bli. Men så dyker juniorerna äntligen upp och resan
kan fortsätta.
Bilden: Jan"Albåge" Asplund lyssnar av Björne en av juniorerna som nästan missade färjan.
Foto: Lars Öhlund
Väl på båten tultar ett sömndrucket gäng upp till restaurangen för att ta
sig an en redig buffé, en så kallad sjöfrukost. I takt med att
sjöfrukosten slinker ner sker en nästan obehaglig metamorfos. Successivt
höjs humöret och spelarna blir mer laddade. Ut kommer ett gäng atleter,
riktiga fullblodsproffs laddade till tusen. Det märks att detta är allvar,
det är en match på liv och död. Plötsligt känner jag mig liten, jag är en
mental dvärg i detta gäng med all sin internationella rutin. Jag tänker:
Ska Lasse Ö avgöra med en Vasquez eller vågar han vänta tills femkampen.
Väl ute på däck bekräftas naturlagen (Erik's law), på Åland är vädret
alltid vackert.
Efter en vacker biltur anländer vi till arenan. Vädret är fortfarande
strålande och matchen spelas enligt traditionell tiomanna. Efter en
våldsam HBG-offensiv lyckas Henrik vackert slå in ledningsmålet efter en
kvarts spel. Sedan tryter krafterna och ålänningarna tar över. Efter fem
raka ålandsmål kommer Anton plötsligt fri men gruffas av Åländska backar.
Det åländska lånet Janke sätter säkert straffen och sista matchen slutar
oavgjort 1-1. Allt ska avgöras med straffar. Björne är vår målvakt. Efter
några säkra straffar har ett annat ålandslån chansen att avgöra men i
övermod väljer han att skjuta med vänstern och straffen går utanför. Till
sist avgörs allt av att Björne dundrar den sista straffen i ribban.
Snöpligt.
Bilden: Artikelförfattaren sätter säkert sin straff och lurar IF Starts keeper.
Foto: Lars Öhlund
Nästa aktivitet blir grillningen. Iförda kalsonger ackompanjerad av
solnedgången käkades blodig biff.
Vidare in i bastun, naturligvis med sjöutsikt. Återigen Sverige mot Åland
vem kan röka ut motståndaren, den här gången blev det oavgjort. Efter
några timmar lämnade jag bastun fortfarande bland ett sobert gäng.
Låt oss nu stanna upp lite tänka efter.
Vad hände egentligen med Roger?
Denna ansvarstagande värmländska familjefar.
Symbolen för helylle.
Vi lämnade honom som ett lamm och tillbaks kom ett monster. Vi vet alla
att alkoholen kan göra oss sugna på ett och annat, men ärligt talat Roger:
Är lösningen verkligen att klämma Pierre på pungen?
Traditionsenligt fixade Larsa brasan och vilken brasa sen. Tre meters
lågor när vi kommer och Larsa säger stolt att det här är ingenting mot när
det brann som mest. Brandvårdsmyndigheten var inte underrättad, tur det!
Nästa dag var det dags för femkampen. Fem grenar fyra lag men bara ett ska
vinna. Bara tre personer kan rakryggade och stolta komma hem till Sverige
med hedern i behåll trots förlusten i matchen. Spelet kan börja.
Bilden: Edquist i splendid action förde sitt lag till seger.
Foto:Lars Öhlund
Lag Anton skämde ut sig redan i första grenen. Efter att på 21 försök inte
lyckats få ner några ynka vedträn försök sparkade Erik ner bollen i
fiskedammen i vredesmod. Lag Janne stod som segrare efter en magnifik
spurt efter en knackig inledning.
Bilden: Franssons Roland håvar in snedsparken i fiskedammen.
Foto: Lars Öhlund
Sedan var det dags för vår gren, fotbollsprickskyttegolf. Det visade sig
att allt skulle avgöras redan här. Efter en rad mediokra resultat gick vi
in och satt den fantastiska raden 3,3,4. Tekniskt var tävlingen var
fortfarande vidöppen men psykiskt hade vi knäckt alla andra lag totalt.
Sedan fortsatte defileringen, det var kanske den största utklassningen ett
svenskt lag presterat på utländsk mark sedan 12-0 segern mot Lettland
1927.
Bilden: Team Edquist,Lager och Dr.Navier strålande glada efter den historiska segern.
Foto: Lars Öhlund.
Stort tack till alla för en trevlig helg, särskilt till Pierre som
arrangerade det mesta.
Anders Edquist
kommer det alla väntat på - den första snedträffen - bollen far ut på
Sveavägen. Resan kan börja.
Något försenade anländer jag Pierre, Janne och Erik till terminalen. Då
visar det sig att juniorbilen fått problem. Orutinerat ! I ögonvrån ser jag
Pierre, jag ser rädslan i hans ögon under bråkdelen av en sekund hinner
han tänka att detta som inte skett under 21 år får bara inte ske. Vilken
skandal det skulle bli. Men så dyker juniorerna äntligen upp och resan
kan fortsätta.
Bilden: Jan"Albåge" Asplund lyssnar av Björne en av juniorerna som nästan missade färjan.
Foto: Lars Öhlund
Väl på båten tultar ett sömndrucket gäng upp till restaurangen för att ta
sig an en redig buffé, en så kallad sjöfrukost. I takt med att
sjöfrukosten slinker ner sker en nästan obehaglig metamorfos. Successivt
höjs humöret och spelarna blir mer laddade. Ut kommer ett gäng atleter,
riktiga fullblodsproffs laddade till tusen. Det märks att detta är allvar,
det är en match på liv och död. Plötsligt känner jag mig liten, jag är en
mental dvärg i detta gäng med all sin internationella rutin. Jag tänker:
Ska Lasse Ö avgöra med en Vasquez eller vågar han vänta tills femkampen.
Väl ute på däck bekräftas naturlagen (Erik's law), på Åland är vädret
alltid vackert.
Efter en vacker biltur anländer vi till arenan. Vädret är fortfarande
strålande och matchen spelas enligt traditionell tiomanna. Efter en
våldsam HBG-offensiv lyckas Henrik vackert slå in ledningsmålet efter en
kvarts spel. Sedan tryter krafterna och ålänningarna tar över. Efter fem
raka ålandsmål kommer Anton plötsligt fri men gruffas av Åländska backar.
Det åländska lånet Janke sätter säkert straffen och sista matchen slutar
oavgjort 1-1. Allt ska avgöras med straffar. Björne är vår målvakt. Efter
några säkra straffar har ett annat ålandslån chansen att avgöra men i
övermod väljer han att skjuta med vänstern och straffen går utanför. Till
sist avgörs allt av att Björne dundrar den sista straffen i ribban.
Snöpligt.
Bilden: Artikelförfattaren sätter säkert sin straff och lurar IF Starts keeper.
Foto: Lars Öhlund
Nästa aktivitet blir grillningen. Iförda kalsonger ackompanjerad av
solnedgången käkades blodig biff.
Vidare in i bastun, naturligvis med sjöutsikt. Återigen Sverige mot Åland
vem kan röka ut motståndaren, den här gången blev det oavgjort. Efter
några timmar lämnade jag bastun fortfarande bland ett sobert gäng.
Låt oss nu stanna upp lite tänka efter.
Vad hände egentligen med Roger?
Denna ansvarstagande värmländska familjefar.
Symbolen för helylle.
Vi lämnade honom som ett lamm och tillbaks kom ett monster. Vi vet alla
att alkoholen kan göra oss sugna på ett och annat, men ärligt talat Roger:
Är lösningen verkligen att klämma Pierre på pungen?
Traditionsenligt fixade Larsa brasan och vilken brasa sen. Tre meters
lågor när vi kommer och Larsa säger stolt att det här är ingenting mot när
det brann som mest. Brandvårdsmyndigheten var inte underrättad, tur det!
Nästa dag var det dags för femkampen. Fem grenar fyra lag men bara ett ska
vinna. Bara tre personer kan rakryggade och stolta komma hem till Sverige
med hedern i behåll trots förlusten i matchen. Spelet kan börja.
Bilden: Edquist i splendid action förde sitt lag till seger.
Foto:Lars Öhlund
Lag Anton skämde ut sig redan i första grenen. Efter att på 21 försök inte
lyckats få ner några ynka vedträn försök sparkade Erik ner bollen i
fiskedammen i vredesmod. Lag Janne stod som segrare efter en magnifik
spurt efter en knackig inledning.
Bilden: Franssons Roland håvar in snedsparken i fiskedammen.
Foto: Lars Öhlund
Sedan var det dags för vår gren, fotbollsprickskyttegolf. Det visade sig
att allt skulle avgöras redan här. Efter en rad mediokra resultat gick vi
in och satt den fantastiska raden 3,3,4. Tekniskt var tävlingen var
fortfarande vidöppen men psykiskt hade vi knäckt alla andra lag totalt.
Sedan fortsatte defileringen, det var kanske den största utklassningen ett
svenskt lag presterat på utländsk mark sedan 12-0 segern mot Lettland
1927.
Bilden: Team Edquist,Lager och Dr.Navier strålande glada efter den historiska segern.
Foto: Lars Öhlund.
Stort tack till alla för en trevlig helg, särskilt till Pierre som
arrangerade det mesta.
Anders Edquist
Kommentarer
Postat av: Pierre
Strålande Anders!! Särkilt av vårt lags defilering i 5-kampen. Liknelsen med 12-0 vinsten mot Lettland var träffande. Frågan du ställde om Rogers skamgrepp var också berättigat. Jag tror att det är inre dröm han burit på länge. Känslan i greppet gick inte att at miste på. Tack!
Pierre
Postat av: Roger
Lysande sammanfattning Anders sånär som på en punkt! Skamgreppet brukades enkom för att kyla ner en allför närgången fotbollsansvarig, då denne man blev allför kärvänlig i ett missriktat försök att redan nu säkra röster för fortsatt förtroende inför nästa års säsong. Hur han sedan kan uppleva denna omilda behandling som känslan sprungen ur en inre dröm får han själv svara på.
Trackback