HBG Ständiga sekreterare LARS GUNNAR ÖHLUND gick bort i en ålder av 67 .
Lars var en av de två grundarna av HBG SPORTFÅNARNA varav jag var den andra. Föreningen bildades hösten 1970, Lars var vår första och enda sekreteraren under 48 år. Lars ansvarade först för att Sportfånen kom ut under många år men som sedermera övergick till HBG bloggen. Jag lärde känna Lars när det ännu var vänstertrafik i Sverige. Vi började i samma klass i Västertorps gymnasium och gick två år i Fackskolan. Vår vänskap uppstod, där en sammanhållande länk var AIK och eget utövande av fotboll på juniornivå. Lars i Aspudden IK och jag i den nybildade klubben Solberga BK. Där vi möttes i prestigefulla matcher. Musiken var en annan sammanhållande länk. Lars LP ”Today ” med Missisippi John Hurt spelades vecka efter vecka, på våra teckningslektioner. Politiken kom in i våra liv och nya tankar växte fram. Efter två år skildes våra vägar åt, Lars åkte till Tyskland för att arbeta och jag blev kvar i Sverige. Ett år senare i maj månad träffas vi på nytt när Lars besökte Solberga bollplan för att titta på fotboll. Vi började prata om det senaste året och planer inför framtiden. Lars hade planerat in att lifta i England men start i början av juni. Vi bestämmer oss för att träffas där någon gång efter midsommar. 

VI träffas i England som planerat men med mycket tur och slump i en helt annan stad än som var planerat (på den tiden fanns inga mobiler, utan det var vykort och brev som gällde). Vi kommer bland annat till norra England och staden Kendel där vi var inneboende på en restaurang som drevs av två män och där bostaden låg en trappa upp och vi får hjälpa till med olika bestyr. Hemresan gick genom Holland, Tyskland, Danmark och så småningom kom vi till Sverige. Bilen som tog oss till Köpenhamn via Putgarden var vad vi senare förstod var en knarkkurir som plockat upp oss för att ha några liftare att ge skulden om tullen skulle göra någon kontroll.
Väl hemma var det fortfarande sommar och Gärdesfesten var en viktig händelse innan det blev höst. Lars började arbeta på Pressens bild. Själv börjar jag studera på komvux med ambitioner att få gymnasiekompetens. Planer smiddes om att börja sporta igen i någon form. Lars kommer till mig för att berätta att han anmält ett lag till hockey bockey, namnet var redan klart HBG SPORTFÅNARNA. Månaden efter att klubben bildats ger jag upp mina studier och frågar om Lars vill resa till Afrika och svaret är ja utan någon betänketid. Några andra blir tillfrågade som även tackar ja. HBG spelar sina första matcher i januari och februari 1971. Den 5 april sitter vi på en buss som tar oss till den fransk spanska gränsen, som sedan för oss vidare till Spanien och 6 veckor i Marocko. Det blir en del av kulturkrockar och ett liv med lägre komfort. Där sover vi på det billigaste boendet, ibland på ett tak och levde på mat för någon krona. Lars hade med sig 36 filmrullar så resan är väl fångad i bilder både när det gäller människor och natur. På den tiden fick vi hålla kontakten med Sverige via poste restante. I ett av breven till Lars fanns informationen, ett datum för militärtjänstgöring i Linköping juli månad.
Lars rycker in i juli månad 1971 och får där erfarenhet att arbeta med soldattidningen STAMP I KÖN, den första soldattidningen som sedan följdes av andra tidningar. Lars arbetade aktivt med att förbättra villkoren för den värnpliktige. Ett år senare är det muck och Lars behöver ett eget boende. Själv bor jag på Bondegatan och har ett rivningskontrakt. Jag och Lars får frågan om att flytta hem till Kjell Sundstedt i Solberga. I juli flyttar vi dit och ÖSA bildas som en benämning för oss tre. ÖSA blir kända för en del fester och tiden på Sulvägen är kort men intensiv. Lars är tillbaks till Pressens Bild. Främst kvällsarbete, där morgondagens DN förstabilagan läses vid 23 tiden och viktiga nyhetsbilder från demonstrationer uppsatta på vår anslagstavla. Lars och jag hinner med en resa till norra Italien och besöker bland annat Venedig. Vår vänskap fördjupas allt mera och vi lär känna varandra allt bättre. Korta relationer inleds från oss båda som inte blir mer än korta.
Det är vintern 1973 och kollektivet Ferbs Cafe bildas på Långsjövägen 84. Kjelle är den som sett till att vi kommer dit men han blir själv kvar på Sulvägen. Göran och Lippe är de två andra medlemmarna. Lippe lämnar huset och ersätts av Bosse. Kollektivet blir känt för sina maskerader där villan fylldes av 100 personer men även festerna på sommaren i trädgården och basen för HBG Sportånarna där det inte var långt bort till träningsplanen på Långbro sjukhus. Lars och jag besöker USA och ser stora delar av landet genom att ta oss runt med buss. 1000 mil på knappt en månad. Minnen finns från storstaden New York, Florida, New Orleans, den lilla hålan i Texas ”Sterling City” på 702 innevånare och de Norra delarna som Denver och ett stopp i Saint Louis.
Kjelle gör sin första dokumentärfilm i Järna och Lasse är ljudtekniker och året efter finns även jag med på ett hörn när Kjelle gör sin första spelfilm med Stellan Skarsgård i en av rollerna. Lars träffar Gunilla på Kolingen i Gamla Stan och nu är det seriöst, riktig kärlek har uppstått. Lars och Gunilla har kvar sina boenden under det första året men våren 1976 så flyttar Lars ihop med Gunilla på Tångvägen. Nåttarö blir en plats i Lars hjärta först med Nilla och sedan med de två gemensamma barnen Carolina och Lisa. Lars och Nilla hinner med flera resor både i Europa och längre resor till det som nu kallas Sri lanka först som ett par och sedan med barnen. Efter att ha delat boende med Lars i dryga tre år har vi lämnat varandra för att gå in i en kärleksrelation. Kjelle och jag gifter oss med våra respektive våren 1975 och Lars och Nilla väljer att fortsätta vara sambo. De tre paren firar två veckors semester tillsammans på Fårö. Ett Fårö som kommer att bli en viktig plats i Lars hjärta.
Sportfånarna har fått en fastare grund att stå på, det blir mera ordning och struktur i klubben som Lars är en stor del av. Medlemmar kommer som än idag finns med i föreningen i någon form. HBG ett känt begrepp i vår bekantskapskrets. Klubben där fotboll, hockey bockey och innebandy bildat basen.
Lars och Nillas tid tillsammans blir tyvärr allt för kort. I Maj 1989 går Nilla bort efter en kort tids sjukdom och Lasse är ensam förälder till två små döttrar. Lars har några tunga år framför sig och fyller 40 år som ”singel”. Men inte långt därefter träffars Lars och Lena och de flyttar ihop året efter. Lars har hunnit med att arbeta på Pressens bild i 20 år och besökt VM och OS i ett antal länder som bildredaktör. Arbetet, familj vänner HBG och sporten (inte minst AIK) alla viktiga delar av Lars liv.
27 april 1986 var början till en ny tradition inom Sportfånarna, resan till Åland. Det var det året Tjernobyls regn föll över Åland och den svenska kusten. Varje vår var det en resa dit på våren för fotboll och umgänge. Männen tog med sig sina barn till en minnesvärd resa både för de vuxna och för alla barnen. Barnen blev äldre och fick andra intressen medans Lars och alla vi andra fortsatte med våra resor i 30 år .
Mellby var under många år en viktig del i Lars och Lenas gemensamma liv . Vi var många som fick uppleva den traditionella midsommarfesten med tipspromenad, femkamp, skytte i den mörka natten och mat och dryck i dess olika former. Det var även på Mellby som HBG bloggen växte fram och som Lars nu lämnat över till oss andra.
Det är andra tider på Pressens bild. Lars lämnar företaget och försöker hitta sig andra utkomster. Att starta eget visar sig svårt. Detta leder i sin tur till att hitta nya inkomstkällor och företaget Shit happens startar upp.
Lars trivs med sina nya uppgifter men allt är inte bra. Lena och Lars går skilda vägar. Lars flyttar till Norsborg. Tiden där är inte alla gånger helt lätt. Lars har sina svackor åren efter Pressens bild och sökandet efter andra uppgifter har ett pris. Lars får mera tid att träffa sina båda döttrar och sina barnbarn under denna period. Lars är nu även en engagerad morfar.
Resorna till Öland med HBG blir viktiga för Lars och för oss andra som är med. Första resan gick av stapeln 2006. Lars fanns med alla gångerna fram till 2017. Lars berättade på den resan att han påbörjat utredning, med fokus kring minne, balans och tal. Samtidigt är Lars aktiv i olika sociala sammanhang . Lars och jag träffas ofta under denna höst som ska visa sig bli vår sista hela höst tillsammans.
Det nya året börjar inte bra, med en jobbig hemresa från fjällvärden där Lars firat nyår med sin äldsta dotter Carolina och hennes familj. Jag får beskedet att Lars har fått en demens och alzheimer diagnos den 24 maj 2018 och att det ”inte är bra”. Under den första delen av sommaren bor Lars på ett korttidsboende i Botkyrka och flyttar sedan till ett boende på Lidingö. Jag får förmånen att ha en tät kontakt under denna tid fram till några dagar innan Lars lämnade jordelivet. Lars var till en början inte helt bekväm med våra träffar men till slut blev det till en vana och rutin i en besvärlig vardag. Lars dog i sömnen natten till söndagen den 14 oktober.
Lars tillhörde de stora profilerna inom Sportfånarna sörjs av oss många ”fånar”. Minnet av Lars finns kvar för den han var med sitt skratt, sina generösa sidor, sina åsikter som ibland kunde väcka förvåning och undran. För mig är det saknaden av en vän från augusti 1967 då det fortfarande var vänstertrafik i Sverige. En kär vän som jag lärde känna när jag inte var äldre än 15 år och nu måste ta avsked från. Minnen som vi har delat, både roliga, dråpliga, lustiga, olustiga och smärtsamma. Jag hade hoppats på att vi även hade fått vara pensionärer tillsammans och få dela våra minnen kring vårt gemensamma liv och skapa nya minnen.
Tack för våra dryga 51 år tillsammans käre vän.
HBG SPORTFÅNARNAS första ordförande.
Håkan
”Just a Closer Walk With Thee”