Bilden:En annan gammal tradition var att bränna en rejäl, rikt dekorerad vedkubbe under årets längsta natt. Askan sparades för att spridas över åkrarna för bra växtlighet.Foto:Lars G Öhlund

Året har fyra vändpunkter: vintersolståndet, vårdagjämningen, sommarsolståndet och höstdagjämningen. Bland forntidens folk sågs årets kretslopp alltid som en symbol för både människans och universums liv. Vintersolståndet, årets början, symboliserade födelsen. Vårdagjämningen motsvarade ungdomstiden med dess prövningar och framgångar. Sommarsolståndet - som representerar den initiationsperiod då Den Stora Försakelsen görs - fick stå för vuxenåldern med dess förmåga och fulla kraft. Höstdagjämningen motsvarade döden. Samtidigt som årets kretslopp på detta sätt symboliserar människans liv, symboliserar det också lärjungens träning, träningen i chelaskap.
 
I den gamla folktron markerade vintersolståndet en farlig natt då djuren kunde tala och övernaturliga makter härjade fritt. I det förkristna Skandinavien förknippades midvintern med en offerfest, ett midvinterblot. Med djuroffer skulle gudarna blidkas att låta solen komma tillbaka. I grunden fanns det en rädsla för att ljuset aldrig skulle komma tillbaka om man inte firade det på något sätt.

Vikingarna brukade fira tre stora offerfester varje år - höstblot, vårblot och så den allra största, midvinterblotet, då seden bland annat påbjöd intag av stora mängder mjöd och öl.

Fakta:

Vintersolståndet kallas den tidpunkt då solen antar sin minsta deklination, det vill säga står som lägst på himlen på norra halvklotet. Då är dagen där som kortast under året. Vintersolståndet brukar inträffa runt den 21 december. Vintersolståndet förskjuts knappt 6 timmar framåt varje normalår och drygt 18 timmar bakåt varje skottår som infaller vart fjärde år.

Vid vintersolståndet lutar jordaxelns norra del maximalt bort från solen, vilket medför att det norra halvklotet alltså får sin kortaste dag och längsta natt. Norr om norra polcirkeln går solen inte ens upp.

Omkring två veckor efter vintersolståndet befinner sig jorden som närmast solen, vid perihelium.

Källa:Wikipedia