Det härligaste svaret var det vi fick som varit landslagets stora enigma (gåtfull) de senaste åren; hur får vi ut det bästa av Zlatan i landslaget.

Erik Hamrén valde att byta plats på Ibrahimovic och Elmander – det blev succé. Ett mål (på en straff han låg bakom med sin boll till Elm) och två målgivande passningar från Zlatan talar sitt tydliga språk.

Vi fick se flera underbara sekvenser när Zlatan kom ner och hämtade bollen och 4-5 svenskar störtade fram i löpningar.

Självklart är det Zlatan som får rubrikerna efter sin uppvisning men glöm inte bort att det var rörligheten och löpningarna från Elm, Elmander, Holmén och Larsson med flera som gav honom alternativ att sätta sina öppnande passningar.

Andreas Granqvist gjorde en mycket bra match som högerback. Klok och bra i duellespelet, blev inte överspelad en enda gång. Men framför allt, strålande bra passningar. Spelade sig ur trängda lägen och hittade rätt med de långa uppspelen.

Jag känner mig inte orolig längre vad gäller Mikael Lustigs form i klubblaget. Det kan mycket väl bli Granqvist som startar på den positionen mot Ukraina i EM-premiären.

Jonas Olsson hade chansen att gör sig given som mittback men stod ”endast” för en okej insats. Självmålet var en riktig tavla som inte får göras på den här nivå. Olsson var annars helt okej, bra i alla fall att han inte lät sig sänkas av det olyckliga målet i egen bur.

Vad ska man säga om Ola Toivonens insats? Han var absolut inte underkänd, men inte heller kändes det naturligt för honom att befinna sig ute på en kant. Framför allt i försvarsarbetet kom han på mellanhand några gånger i försvarsarbetet.

Med tanke på Rasmus Elms fina insats väljer jag i dagsläget Larsson och Elm på varsin kant. Toivonen är en bit från startelvan.